Vi började fråga lite kring vad "längd" är. Ett barn svarade "siffror". Vi frågade hur vi kan veta hur långt någonting är. Här svarade barnen: "mäta", "genom att mäta människor".
Vi tog fram ett måttband för att se vad barnen gjorde och de tog måttbandet och bestämde sig genast att börja mäta en av pedagogerna. Det fanns alltså en förförståelse bland barnen att måttband ska användas för att mäta.
De ställde pedagogen mot väggen och försökte mäta hennes längd. De upptäckte snart att de var för korta för att kunna nå upp och mäta henne från huvud till tå. De diskuterade ett tag och tillslut kom de fram till att pedagogen måste lägga sig ner.
När pedagogen väl låg ner upptäckte barnen att måttbandet var för kort. Det nådde inte från huvud till tårna.
Hur gör vi nu då? Här har vi problemlösning!
Vi frågade dem om vi skulle kunna mäta pedagogen med något annat? Då började tankarna att flöda!
De hämtade en pinne för att mäta henne men upptäckte att även pinnen var för kort. De hämtade en längre pinne och sedan även en tredje pinne, men dessa var också för korta. Då kom ett barn på att de kunde lägga pinnarna efter varandra för att på så sätt nå från huvud till tå.
"Hon är tre pinnar lång!"
Barnen hämtade sedan klossar och började mäta varandra.
Vi hade också samlat mjölkkartonger för att kunna erbjuda barnen olika sorters material att mäta sig med. Barnen började genast att mäta sig med kartongerna. De upptäckte här att det var svårt att mäta sig med kartonger när de ville ha ett exakt mått. Vi kom tillsammans på att vi kunde klippa i den sista kartongen för att få ett mer exakt mått.
Vi hjälptes åt att räkna hur många kartonger var och en var och sedan satte vi upp dem på väggen!
Att kartongerna är "platta" (urklippta) är för att de ska vara lättare att fästa på väggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar